06.02.11 - 21.28

Detta känns så sjukt hårt att skriva. Det känns som allt idag handlar om döden, och jag som hade sett fram emot idag som en bra dag. Jävla skitdag!

Jag har dragit ut på att skriva detta inlägg då jag inte kunnat samla mig ordentligt. Men jag skall till en början erkänna en sak. När jag satt och skrev det tidigare inlägget om Junior satt jag och grät, från början till slut. Det tog mig ca 2 timmar att skriva ihop allt för jag bröt ihop lite då och då på vägen dit. Men tillslut lyckades jag samla mig, det var ju ändå 3 år sedan, och visst saknar jag honom, men jag har ändå hunnit inse han inte kommer tillbaka.

Just när jag var klar med det så skriver Ante till mig. Nästa bomb släpptes. Jag vet inte om jag skall kalla det ironi med tanke på att jag i inlägget om Junior skrev att jag aldrig önskade känna samma känsla igen, för det gör jag nu. En av mina närmare vänner och gamla granne gick bort natten till igår. Jag mötte henne lite random när Bimbo var och hälsade på mig i Stockholm. Han hade någon kompis som var i stan med, så han skulle hälsa på henne, och de visade sig att hon sov hemma hos min granne då hon hälsade på, bara 50 meter bort. Sedan den dagen var Malin en stor del av mitt liv. Det fanns inget bättre än att mötas på gångvägen mellan våra hus, ta en cigg och snacka skit. Jag saknar dom dagarna. Jag har mått lite dåligt över att vi inte setts mer än en gång sedan jag flyttade från Stockholm, och det känns bara ännu värre nu. Jag har lovat Adam att komma förbi deras studio när jag kommer till Stockholm, tänkte göra det på fredag när jag hoppar av båten, och då i samma veva hälsa på Malin som bor ett stenkast därifrån. Allt sket sig nu. Och jag hatar hur hon lämnat oss, men det tänker jag inte gå in på.

Jag kommer aldrig glömma vår idiotiska spontan-tripp till Katrineholm en konstig kväll. Gubbkalas och främlingar. Men jag tror det blev ganska bra tillslut ändå, inget var förutsägbart med henne. Eller vår "sanning och konka" som ballade ur totalt. Kollade precis klippet från balkongen mitt i natten då hon skulle sjunga "När trollemor lagt de elva små trollen...". Det låter helt förjävligt, och hon kan inte texten. Men det är vackert på sitt vis, det är så kommer jag alltid minnas dig älskade vän, helt fuckin' crazy ♥

Jag saknar dig en massa, Malin Czarnotta


Känsliga lyssnare varnas...
Det är vackert på vårt vis, vi som kände henne ♥

Vad andra tycker...

Lätta ditt hjärta...

Vad heter du då?
Minns alltid mig!

Mail adress? (Visas endast för mig)

Har du en egen sida?

Ge mig en rak höger här, tack!

Trackback