Åkte hem till Simon direkt efter det. Skulle handla lite åt honom och måla och så. Gick inte så jävla bra dock för jag däckade som en klubbad säl så fort jag kom in. Vaknade typ 4 timmar senare av att det var helt tomt i lägenheten, Simon hade då tydligen på egen hand med sitt gipsade jävla ben hoppat på en spårvagn och åkt in till backaplan för att handla. Idjut... För er som sett min facebook idag så har ni kanske sett bildbeviset för hur ansträgnd han blir av att hoppa runt så. Bilden på den svettiga t-shirten är alltså inte min, utan Simons...

Har var lite duktig idag med till råge på allt. Han har idag upptäckt att det inte går att ta stöd på en oläkt bruten fot! Jag hörde en duns och lite gnällande när jag stod och målade, men det är absolut inte första gången det händer (det händer minst 2 ggr varje gång jag är där) så jag brydde mig inte så mycket om det. Sen ropade han på mig, och det lät illa. Smartass Simon hade rest sig, glömt han hade en bruten fot (som nu dessutom inte är gipsad), hans pjäxa var inte på vid detta tillfälle heller, då han satte ner sin brutna fot för att lägga över tygnden från sitt friska ben till det brutna. Smärtan av att se honom där på golvet fick det fan att göra ont i min fot. Testa aldrig detta hemma barn!