Ja jag är lite efter, men sitter nu för första gången och lyssnar igenom Hardcore Superstar's nya platta Split Your Lip, och jag är kär igen. Visst har dom varit mina absoluta favoriter sedan jag såg dom första gången på Liseberg 1998 (om jag inte mins årtalet helt fel), och på den tiden älskade jag allt som fanns. Plattorna höll sig bra länge, iaf till No Regrets släpptes. Men sedan de släppte sin självbetitlade skiva gick det utför, fortfarande helt jävla fantastiska, men de skiljdes för mycket med sitt tidiga garage-punk sound jag älskat. Split Your Lip är inte bara inspelad grumligt och imperfekt, den låter verkligen som ett lägenhets bråk som de var ute efter, men även låtarna har mycket från det gamla Hardcore Superstar jag en gång i tiden blev kär i!