Jag säger det igen, jag mår skit idag, jag känner att jag måste säga det. Det finns två stycken personer jag försökt få tag i idag när jag brytit ihop mer eller mindre. Den ena har jag känt mig mer eller mindre ignorerad ifrån, men är inte så förvånad. Inget är som det en gång var ändå, och det hatar jag nog nästan lika mycket som allt annat som hänt idag när jag tänker efter. Från att ha kännt sig uppskattad, behövd, omtyckt och speciell till att bara försvinna in i mängden. Skitsamma. Jag ville prata med Trix med, hon skulle komma hem från sin jävla Englandsresa klockan 9, men har fortfarande inte ringt upp som hon lovade. Skall jag vara ärlig så lådsas jag att det inte förvånar mig, eller att jag bryr mig. Eller jag vill inte känna något, så jag skiter i allt. Mina känslor är alltid bara tunga att bära. Och man är alltid starkast själv ändå.