19.12.10 - 22.42
Nu tänkte jag skriva ett ganska patetiskt inlägg, men jag kände jag behövde få detta ur mig lite. Jag är nämligen extremt besviken på mänskligheten, och det blir oftare värre än bättre... Varför är det så att när människor intalar sig själv att något är rätt eller fel så finns det en ganska stor tendens till att alla kan vrida eller vända på faktum för att ta det till sin fördel. Och endast för att vi människor är så jävla svaga så låter vi detta ske, vi är rädda att om vi inte tillåter det så kommer vi tillslut vara ensamma. Jag hatar människor.
Snackade lite med Tobbe förut när jag rökte, tänkte ringa och fråga om han kom ihåg vad han lovade mig på GK i helgen, det gjorde han - weey :) När jag lagt på kom jag fram att det hände igen - jag blev på bra humör bara av att snacka med honom i telefon i några minuter. Det är något speciellt med honom och Staven, han är ju likadan. Mitt enda krav i ett förhållande är att jag skall må bra, och vara glad, (och självklart vara sjukt bra i sängen, men det passar inte in här) så jag önskar jag kunde vara kär i bägge två. Sen kunde vi leva i ett såntdär monogamt förhållande, leka hemmafru medans de är på turné och sätter på småflickor, sen när dom kommer hem så blir jag bara sådär jätteglad för att jag får se dom igen och då kan jag leva på det i flera dagar till. Det vore ett fantastiskt förhållande. Eller så skulle jag vilja krympa dom och låsa in dom i en liten burk som jag kan plocka fram när jag vill... Det vore nästan ännu bättre... Nu borde jag verkligen skaffa mig ett liv. Jag ville bara informera alla att detta är två jävligt bra pojkar, och när Staven en vacker dag slutat leka 15 åring så kommer 2 tjejer ha väldigt fina pojkar, sådeså! Nu dags för my real life...
Staven & Tobbe ♥

Vad andra tycker...
Trackback