Idag går tåget hem till Göteborg igen. Är med jävligt blandade känslor jag stiger på det kan jag lova. Har på senare tid insett att när jag var som starkast och trivdes bäst med mig själv bodde jag i Stockholm och hittade de absolut bästa vänner man kan få, jag trode jag hade gjort samma i Göteborg, men 2 månader här har bevisat raka motsatsen. Göteborgare är trevligare och artigare - ja, mestadels för att de inte säger vad de tycker om dig till dig, utan går bakom din rygg och säger det till alla andra istället och smilar på något jävla fejk leende och kramar om en som inget hänt när de väl stöter på en.